Gör revolt med musik som vapen

Han förstod att militären skulle trakassera honom.

Han befarade att de skulle misshandla honom.

Men Ramy Essam kunde aldrig ana att han skulle torteras i fem timmar, att hans ansikte skulle slås oformligt.

Det var på våren 2011.

En månad tidigare hade president Mubarak tvingats från makten och fängslats. För första gången sedan 1981 vågade Egyptens invånare andas ordet demokrati.

Men den första berusande glädjen fick sina första smutsfläckar efter bara några veckor. Presidenten var borta men de flesta av hans lydhundar gjorde allt för att klamra sig fast vid makten – och de såg ut att lyckas.

”Gjorde mig illamående”

Ramy Essam var en av dem som vände tillbaka till Tahrirtorget för att ta upp kampen på nytt. 

– Jag tyckte inte att det räckte med att presidenten störtats, när hela den korrupta administrationen kunde sitta kvar på sina poster. De kallade det sin revolution, vilket gjorde mig illamående.

Särskilt föraktade Ramy Essam den hjältegloria som han ansåg att militären iklädde sig efter Mubaraks fall.

Egyptens militär har en unik särställning i landet. Den har enorma ekonomiska tillgångar och uppskattas kontrollera över 40 procent av den totala ekonomin i landet.

– De är definitionen av korruption.

Men när Ramy Essam och de andra demonstranterna tågade tillbaka till Tahrirtorget i mars 2011, slog militären till med full kraft.

– De arresterade 200 av oss och förde oss till Egyptiska museet, några av oss fördes till innergården, berättar Ramy.

Hans röst hade blivit känd i hela landet bara en månad tidigare. Med sin gitarr på ryggen hade han flyttat till huvudstaden för att delta i demonstrationerna.

Sedan han var tonåring hade han skrivit revolutionära och regimkritiska sånger, men aldrig tidigare någon egentlig publik.

Spelade på Tahrirtorget

En kväll satte han sig på Tahrirtorget och började spela. Fler och fler samlades runt den unge mannen med det långa håret och den mörka rösten.

– Efter några kvällar fick jag uppträda på en scen och tusentals människor kom för att lyssna. Man kan nog säga att ingen egyptisk musiker fått ett så snabbt genombrott som jag fick.

Lika älskad som Ramy Essam var bland demonstranterna, lika hatad hade han hunnit bli av polisen och militären.

När han arresterades en månad senare, var de ute efter att hämnas.

– När vi stod på innergården hörde jag militärer ropa, var är Ramy Essam, lever han än.

Han berättar om tortyren:

– Först slog de mig med träpåkar. Därefter, när jag låg på marken, sparkade de på mig och använde sina elchockvapen. Slutligen rakade de mitt huvud med hjälp av glasskärvor från en flaska.

Efter fem timmar släpade militären ut hans kropp till en väntande bil. Han kördes i väg och kastades ut på gatan.

Det har snart gått två och ett halvt år. Ramy Essam vägrade att vika ner sig. Han har fortsatt att skriva sina sånger. Alltid kritiska, ibland hatiska, ibland sarkastiska.

Han har bland annat tagit emot ett musikpris i Stockholm för sitt mod.

Ilskan väcks på nytt

När han nu ser vad som händer på Kairos gator väcks ilskan till liv på nytt. Han vänder sig mot både Muslimska brödraskapet och mot militären. Han hatas och föraktas av båda grupperna.

– De vet att jag inte stöder någon sida eftersom ingen av dem står för ett fritt och demokratiskt Egypten, jag tror att när militären är klara med Muslimska brödraskapet kommer de att komma efter såna som jag.

Ramy Essams mardröm är att bli inkallad för att göra sin militärtjänst. Han är 26 år och han vet att inkallelseordern väntar innan han fyllt 28.

– Då är jag en död man, de kommer att se till att jag försvinner för gott. Det är den sortens demokrati som råder i Egypten.

***

I en lägenhet två kvarter från Rabaa, där hundratals människor sköts till döds i förra veckan, är 33-åriga Karim Eissa yrvaken trots att klockan är efter 12.

Han tillbringade nattens utegångsförbud i hörlurar framför datorn.

Till ett nytt beat, har han skrivit ännu en stenhård rap om vad som händer i Kairo just nu.

Karim Eissa är mer känd under sitt artistnamn Rush. Han är frontfigur för Egyptens största hit hop-grupp Arabian Knightz, en trio som har turnerat med en rad kända artister i Europa.

Liksom Ramy Essam skriver Karim Eissa uteslutande politiska texter. Han fördömer militärens våldsamma attacker, men han är glad att Mursi är borta.

– Det står i Koranen att allt blod är heligt och det är vidrigt och sorgligt att oskyldiga har dödats den här sommaren, men Muslimska brödraskapet bär lika stor skuld som militären.

”Förrädare mot islam”

Karim Eissa kallar dem förrädare mot islam.

– Jag är själv troende och just därför är jag emot Muslimska brödraskapet och jag är emot salafismen, jag är emot all form av extremisering av min religion. Tyvärr är det den bilden av islam som sprids i väst.

För Karim Eissa är hip hop det samma som utbildning. Ingen annan musikstil har tagit ett lika stort politiskt ansvar, anser han.

– Jag var på Tahrirtorget varje dag eftersom jag ansåg att det var min plikt att bidra med allt jag kunde för att största Mubarak. Tyvärr efterträddes han av Mursi, som drev Egyptens ekonomi i botten på mindre än ett års tid.

Karim Eissa ser sig själv som en förvaltare av den arabiska poesin.

– Rap är poesi och på så sätt kan man säga att konstformen har funnits i vår del av världen sedan långt före islam.

”Jag såg hur mitt hus fylldes med vatten”

De kraftiga skyfallen har redan lämnat förödande konsekvenser – och under tisdagen fortsatte regnet att ösa ner, rapporterar AFP.

Gator har förvandlats till floder med vattennivåer på över två meter.

”Väntar på hjälp”

Under morgonen hade mer än hälften av huvudstaden Manila svämmat över.

– Jag grät när jag såg hur mitt hus fylldes med vatten, säger Edita Selda, 68, enligt AFP.

Edita tvingades lämna sitt hem när en flod i Manila svämmade över.

– Jag kedjade igen dörren så att våra saker inte skulle spolas i väg, men vattnet rör sig så snabbt.

Augusti är en av de blötaste månaderna på året i Filippinerna, men under ett dygn har det nu kommit 47,5 centimeter nederbörd i vissa delar av huvudstaden.

Det är lika mycket regn som vanligen faller under hela augusti.

Mer än 200 000 människor har sökt skydd i evakueringscenter.

– Vi har ingenting att äta, ingenting att ha på oss. En del tog sig till hus på högre mark, men de flesta av oss hade ingenstans att ta vägen, säger Dinah Claire Velasco, 44, en av invånarna i Manila, till AFP.

Dinah Claire Velasco berättar att flera människor har satt sig på sina tak för att komma undan översvämningarna.

– Mina barn och några andra kunde söka skydd på andra våningen i mitt hus, men många kunde bara sitta på sina tak. Vi väntar på räddning, på hjälp och på mat.

Över 130 döda i Kina

Monsunregnet har även drabbat andra delar av Filippinerna – omkring en timme norr om Manila har fem personer drunknat. Bland dem ett ettårigt barn och en 64-årig man, rapporterar AFP.

Omkring 160 flyg till och från Manila har ställts in och enligt prognosen ska regnet fortsätta under onsdagen.

Regnet har förvärrats av den tropiska stormen Trami som har dragit in över norra Filippinerna.

På måndagen tvingades flera skolor, regeringskansliet och börsen hålla stängt i Manila på grund av regnmassorna från stormen.

År 2009 dog mer än 460 människor i Filippinerna när den tropiska stormen Ketsana drog in och svämmade över omkring 80 procent av Manila.

Och i Kina har nu dödssiffran stigit till över 130 efter de förödande skyfallen och efterdyningarna av tyfonen, rapporterar regeringen och lokala medier.

I nordöstra Kina har översvämningarna dödat omkring 85 invånare de senaste dagarna – 102 människor saknas fortfarande. Även i Kina har regnet lämnat människor hemlösa.

French: "Två personer var inlåsta i en cell och nu är en död"

Legosoldaten och mordömda norrmannen Tjostolv Moland hittades död i sin cell i militärfängelset Ndolo i Kinshasa på söndagen.

Nu riktar de kongolesiska myndigheterna misstankarna mot hans cellkamrat, landsmannen Joshua French.

Själv är han inte förvånad, uppger han i intervjuer med norska medier på tisdagen.

– Det är klart att jag är under utredning. Två personer var inlåsta i en cell och nu är en död. Det är naturligt att det blir en utredning, säger French.

Dömdes för mord

Joshua French och Tjostolv Moland greps i maj 2009 misstänkta för bland annat spionage samt mordet på chauffören Abedi Kasongo i Demokratiska Republiken Kongo.

Norrmännen nekade, men fälldes samma år i domstol och dömdes då till döden.

Sedan 2011 har männen delat cell i militärfängelset Ndolo i huvudstaden Kinshasa.

Det var Joshua French som hittade Tjostolv Moland på söndagsmorgonen.

– Jag hittade min vän död i cellen som vi delade. Jag kontrollerade hans puls och andedräkt och kunde slå fast att han var död, säger han.

Bistå med obducent

French uppger sig vara helt förtvivlad över vännens och cellkamratens död.

– Han har varit min bästa vän, och jag kommer aldrig mer att få en så god vän igen. Jag tror inte att man kan lära känna någon bättre än det vi gjorde. Det är oförståeligt att han inte är här längre, säger han.

På måndagen blev det känt att norska myndigheter använder Molands död som ett argument för att få hem French.

Norge har även gått med på en begäran från kongolesiskt håll att bistå med obducent för att säkert kunna fastställa orsaken bakom Molands död.

“De vill skylla på mig”

Själv är French övertygad om att någon försöker sätta dit honom.

– Uppenbarligen är någon ute efter att skylla på mig. Jag uppfattar det som att de vill misstänkliggöra mig för att undgå allt eget ansvar, säger han.

French advokat Hans Marius Graasvold har tidigare nekat till anklagelserna på sin klients vägnar.

– Det finns absolut ingen grund att misstänka Joshua French för någonting, säger han.

Anmälde obegriplig byråkratsvenska

Många känner nog igen problemet. Vad står det egentligen i det där brevet från myndigheten?

Avbida?

Obilligt?

Föranstalta?

Rådrum?

Ta det lugnt. Även proffsen har svårt att förstå. Helena Englund Hjalmarsson, vd för Språkkonsulterna, ansökte till Patent– och registreringsverket om att ordmärkesskydda företagets årliga temadag Grammatikdagen.

Och fick till svar något för henne helt obegripligt.

”Anmärkningsvärt”

– Man kan väl säga att jag inte vet vad PRV vill mig. Jag förstår att det är ett svar på min ansökan, men det är ett väldigt otydligt budskap. Det är inget beslut, det är ett föreläggande, och för mig är det förenat med sanktioner. Man måste inkomma med nya uppgifter, men vilken sorts uppgifter det är och vad som händer om jag inte gör det är väldigt otydligt, säger hon.

Hur illa är det att inte ens en språkkonsult inte förstår?

– Det är inte så att vi är smartare än andra, men vi är vana vid att analysera text. Och ur det perspektivet kan man säga att det är anmärkningsvärt att inte vi förstår det här brevet. Föreläggandet är fel på många sätt. Ord, meningar, struktur, perspektiv och argumentation är otydliga.

JO-anmälde

Helena Englund Hjalmarsson blev trött på byråkratsvenskan och valde att JO-anmäla PRV:s svar. I anmälan står att föreläggandet är “tillkrånglat och svårbegripligt” och att det strider mot Språklagen från 2009, som säger att myndigheter har en skyldighet att uttrycka sig enkelt, vårdat, och begripligt.

– Det finns ganska mycket forskning om läsbarhet och metoder som man kan gå efter för att se om en text är begriplig eller inte, säger Helena Englund Hjalmarsson.

– I den här texten finns det många lagparagrafer som inte jag kan tolka. Och om man ser till disposiotionen, kommer det viktigaste först? Nej, verkligen inte.

PRV: Fullt begripligt

Per Holmström, chefsjurist på PRV, håller inte med Språkkonsulterna. Enligt honom är texten så begriplig man kan göra den.

– Jag tror att det kan finnas chanser att förenkla det på vissa ställen. Men jag tycker inte det här är ett jättebra exempel på krånglig byråkratsvenska. Jag har svårt att känna den där riktiga indignationen, säger han.

– Man kanske skulle kunna mjuka upp inledningen.

Vad betyder svaret?

– Det säger att PRV har gjort en bedömning att det inte är möjligt att registrera ordmärket enligt varumärkeslagen. Sen ger vi möjlighet för de sökande att höra av sig och justera ansökan. Anledningen är att Grammatikdagen är rent beskrivande för verksamheten som man vill skydda. Och man kan inte få något registrerat som är allmänt beskrivande. Det är samma sak som att man inte får varumärkes- eller ordmärkesskydda till exempel orden bil eller bilverkstad.

Kunde man inte formulerat det så?

– Det är klart man alltid kan skriva en liten novell, men det finns allmänt intresse att från myndighetshåll vara koncis. Jag har svårt att rikta någon kritik mot hur den här förklaringen gjorts, säger Per Holmström.

Försvunnen man hittad död

Beväpnad man dödade två på tysk restaurang

Skottlossningen inträffade på tisdagskvällen i den lilla byn i södra Tyskland, enligt AFP.

Skytten uppges ha tagit sig in i en sportföreningens lokaler och öppnat eld. I nuläget är det oklart om mannens offer sköts i klubblokalens restaurang eller en våning ovanför restaurangen.

Minst två personer dödades av mannen och ytterligare fem uppges vara skadade, enligt AP.

Gärningsmannen ska sedan ha skjutit ihjäl sig själv.

– Den exakta bakgrunden, motivet och förloppet är fortfarande oklart, säger polistalesmannen Tobias Bach enligt AP.

Larmen om skottlossningen kom till polisen vid 19-tiden, lokal tid.

Skjutningen uppges ha ägt rum under ett möte där tolv personer fanns på plats. Enligt lokaltidningen Rhein-Neckar-Zeitung uppstod osämja med en person som blev ombedd att lämna lokalen. Han ska därefter ha återvänt med vapen i hand och börjat skjuta, skriver TT.

Är du övervakad lilla vän?

Det började med avslöjandena av den amerikanska massövervakningen av europeiska och amerikanska medborgare.

De byggde på uppgifter som Edward Snowden stal från sin tidigare arbetsgivare, amerikanska National Security Agency, NSA, och gav till den brittiska tidningen Guardian.

Ska man vara riktigt ärlig var det inte då det började. Men så inleddes det senaste kapitlet i den långa historien av staters spioneri på sina egna invånare.

Uppgifterna som Snowden vidarebefordrade till tidningen var häpnadsväckande. Och de ledde också till politiska reaktioner, från exempelvis Tyskland, som fortfarande inte är utredda.

Här hemma, där FRA-lagen debatterades länge och intensivt, debatterades den dokumenterade massövervakningen av helt oskyldiga medborgare varken särskilt länge eller med någon större intensitet. Det borde den ha gjort.

De senaste dagarna har historien antagit nya dimensioner. I måndags klockan 8.15 greps den brasilianska medborgaren David Miranda när han mellanlandade på Heathrows flygplats på väg hem till Rio från Berlin.

Han fick ingen advokat, inte veta vad han var anklagad för och förstod det inte heller med ledning av de ställda frågorna. Gripen var han dock enligt en lag som gäller brittiska flygplatser, Terrorism Act of 2000, som ger myndigheterna möjlighet att hålla folk i förvar i upp till nio timmar om de kan misstänkas för terrorism.

David Miranda är dock inte misstänkt för terrorism. Han är misstänkt för att han är sambo med Glenn Greenwald, journalist och jurist på Guardian och en av dem som skrivit mycket om NSA-övervakningen.

För en biljett betald av Guardian fraktade Miranda material till en dokumentärfilmare, Laura Poitras, som Greenwald jobbat tillsammans med om massövervakningen.

När Miranda släpptes efter maxtiden behöll de brittiska myndigheterna hans dator, mobil, spelkonsol, USB-minnen och DVD-filmer. Han vet inte om han kommer att få tillbaka dem.

Orden räcker inte riktigt till för att beskriva den upprördhet som varje människa som värnar den personliga integriteten bör känna efter det övergrepp som Miranda, visserligen med stöd av lagen, utsattes för.

Han greps för att han är sambo med en journalist som skrivit artiklar som de brittiska och amerikanska myndigheterna inte gillar. Det är sanningen och den är väldigt obehaglig.

I går tog historien ännu ett kliv och inte heller det kan på något sätt beskrivas som demokratiskt. Då avslöjade Guardians chefredaktör Alan Rusbridger att han för två månader sedan hade blivit uppringd av en mycket högt uppsatt regeringstjänsteman som utgav sig för att representera premiärministens åsikter och som meddelade att källmaterialet, det som tidningen fått av Snowden, skulle återlämnas eller förstöras.

Efter att par möten på stan med andra regeringstjänstemän pulveriserades diskarna i Guardians källare för en månad sedan, under överinseende av säkerhetstjänsten.

Brittiska regeringen anser att allt handlagts som det ska. USA säger att de fick veta att David Miranda fanns på passagerarlistan och att han skulle gripas. Dock tog de inte initiativ till gripandet. Säger de.

Är du övervakad lilla vän? Ja. Kan du gripas lille vän? Ja. Har du någon integritet att tala om? Nej.

Här debuterar Estelle – som frimärke

Prinsessan Estelle sitter i knät på mamma kronprinsessan Victoria och tittar storögt mot morfar kungen – som säkerligen har svårt att fokusera på kameralinsen.

Det är motivet på ett av de tre frimärken som Posten släpper på torsdag för att uppmärksamma Carl XVI Gustafs 40 år som statschef.

Det är också Estelles debut som frimärksmotiv.

– Det var en bra bild. Estelle och morfar har en väldigt bra kontakt. Vi fick bilden från kungafamiljens privata album. Det var extra speciellt, säger Gustav Mårtensson som har formgivit frimärket.

Hovet: “Gammal tradition”

De andra två motiven är en porträttbild av kungen samt kungens monogram. Tillsammans säljs de tre frimärkena i ett block.

– Att det får uppmärksamhet det har vi redan märkt. Det finns ett stort intresse för frimärket med alla tre på, säger designern.

Hovet menar att frimärken och kungahus hör ihop.

– Från Hovets sida handlar det om att upprätthålla en gammal tradition, säger Bertil Ternert, informationschef vid Hovet.

Samlarna måttligt intresserade

Men de rutinerade frimärkssamlarna kommer inte att rusa till butiken på torsdag.

– Den vanliga frimärkssamlaren kommer nog inte att uppmärksamma dem så mycket. Däremot kanske folk som inte samlar på frimärken är mer intresserade. Eftersom Estelle är med på ett frimärke så lockar det säkert många, säger Per Bunnstad från Sveriges filatelistförbund.

Kan det bli ett värdefullt frimärke?

– Det är väldigt svårt att sia om, men personligen tror jag inte det.

”Hon tvingades dränka sitt eget barn”

I dag samlades en FN-panel i Seoul i Sydkorea.

För första gången vittnade avhoppare om tortyren de var med om i fånglägren inför panelen.

Målet för FN är att hitta bevis för att kunna undersöka om duíktaturen har begått brott mot mänskliga rättigheter, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

”Slutade gråta”

Jee Heon-a, 34, berättade för FN-panelen att sedan hennes första dag i fångenskap år 1999 förstod hon att en av de få saker som fanns att äta var saltade grodor.

– Alla hade insjunkna ögon. Alla såg ut som djur. Det hängde grodor i plastpåsar från knapparna på deras kläder. De åt saltade grodor, och det gjorde jag också, säger Jee Heon-a enligt Reuters.

Hon berättar hur en mamma tvingades till att döda sitt eget barn.

– Det var första gången jag såg ett nyfött barn och jag kände mig lycklig. Men plötsligt hördes fotsteg och så kom en säkerhetsvakt och sa till mamman att hon skulle vända barnet upp och ner i en bunke med vatten.

Mamman bad vakten att han skulle låta henne vara.

– Men han fortsatte att slå henne. Så mamman la barnets ansikte nedåt i vattnet med darrande händer. Gråtandet slutade och en bubbla steg till ytan när barnet dog, säger Jee Heon-a enligt Reuters.

Avlades fram i lägret

Bland de som vittnade inför FN-panelen under tisdagen fanns nordkoreanen Shin Dong-hyuk.

Han har tidigare berättat hur han lyckades fly från ett högbevakat nordkoreanskt fångläger.

Shin Dong-hyuk föddes i fångenskap och hans föräldrar hade valts ut för att avla fram honom.

Han tvingades senare vittna sin mammas och storebrors avrättning.

Omkring 150 000-200 000 nordkoreaner uppges vara fångar på arbetsläger – de är undernärda och flera av dem arbetar sig till döds.

Nordkorea har förnekat att de missbrukar de mänskliga rättigheterna.

Experter förväntar sig nu att kommissionen kommer ha en omedelbar inverkan på situationen i Nordkorea.

– FN har på flera olika sätt försökt pressa Nordkorea i flera år, och det här ett sätt att öka pressen lite, säger Bill Schabas, professor i internationell juridik i Storbritannien.

Prestigebygge blev förlust för Peab

Peab gör en förlust på 600 miljoner kronor för andra kvartalet. Orsaken är stora förlustreserveringar för flera byggprojekt, framför allt Tele 2 Arena. Men hur mycket arenabygget, där fotbollslagen Hammarby och Djurgården har sin nyinvigda hemmaarena, har kostat byggföretaget är hemligt.

– Det går vi inte in på. Vi kan bara konstatera att det har varit ett väldigt kostsamt projekt för oss, säger vd Jesper Göransson.

Under hösten ska Peab slutförhandla med beställaren om hur alla merkostnader ska fördelas.

Men en sak står klar:

– Det är ett förlustprojekt för oss, säger Göransson.

Riskfyllt gruvprojekt

Andra trubbel som Peabs nye vd brottas med är inblandningen i gruvbolaget Northland och dess Pajalagruva, som höll på att gå i konkurs i vintras. Några stora pengar har Peab ännu inte förlorat. Förutom stora leverantörskrediter har Peab även gått in med nytt kapital i den räddningsaktion som sjösattes. Riskerna är stora om det går åt pipsvängen på nytt.

– Så är det, men där finns en annan ägarkonstellation nu, säger Göransson.

Rejäla neddragningar

Peabs ledning är inte heller nöjd med lönsamheten i affärsområdet bygg.

– Vi är för tunga på omkostnadssidan och vi är inte riktigt effektiva i vårt sätt att styra och leda verksamheten, säger Göransson.

Därför sjösätts ett sparprogram som ska sänka de årliga kostnaderna med 350 miljoner kronor. Över 100 tjänstemän beräknas därmed bli övertaliga. Men det är för tidigt att säga var någonstans i organisationen som neddragningarna kommer att ske. Samtidigt stuvas det om i ledningen. Flera chefer har fått gå den senaste tiden.

De många hundra miljonerna i förlust tog aktieägarna på sängen. Aktien föll inledningsvis rejält men återhämtade sedan en del av fallet.